Denna bok skiljer sig från de tidigare faktaböckerna genom att vara en roman. Professorn beskriver boken i ordalagen:
Jonas har svårt att foga sig efter tidens dogmer. Mitt i livet kostar ett politiskt uppvaknande honom både ett långt äktenskap och en maktlojal vänkrets. Hans barn, Lisa och Vilmer, tar också avstånd. Motvilligt bryter han upp, flyttar till Bali och börjar skriva på berättelsen om sitt liv, både för att förstå hur det kunde gå så käpprätt åt skogen och för att skildra ett av massinvandring och mångkultur svårt sargat Sverige. När han tycker sig ha återfått fotfästet och planerar för ett lyckligare liv får coronapandemin tiden att vända blad.
Här får man mycket för pengarna. Det är en bok på nästan ett kilo! Många tunga ord om det moderna samhället, i en elegans få har förmågan att leverera.
Arnstberg får ut det mesta som rör samhällsfrågor. Som etnologiprofessor tar han välbalanserade avstamp kring vad som är svenskt, tillför skarpa analyser i invandrardebatten och tillför de argument som behövs i den moderna debatten.
Uppbrott möjliggör i sitt format den svåra men ändock nödvändiga diskussionen om jämställdhet och könsnormer, demografiska självmordet och hur illa ute Sverige är efter massinvandringen och svenskarnas fogliga tystnad.
”Man ljuger ihop ett samhälle. Men det är ju precis det som händer i Sverige! Bilden av samhället blir viktigare än verkligheten. Våra tidningar och statstelevision och statsradio övertygar medborgarna om att allt är okej. Man säger till exempel inte att det har med invandringen att göra att välfärden, i synnerhet sjukvården, rasar ihop.”